2030-sekretariatets preliminära ståndpunkter – hur bidrar det nya förslaget till skattereduktion till transportsektorns klimatmål?

 

Värt att notera om arbetsresor och reseavdrag

  • arbetsresor står för en fjärdedel av vardagsresorna. Av dessa vardagsresor är 80 procent kortare än 30 km, hälften är kortare än 10 km.
  • Reseavdraget är ett undantag från principen om att skattepengar inte ska gå till att betala privata levnadskostnader. Det är ingen självklarhet att länder ger skattelättnad för resor, många länder har inte detta och många har betydligt snålare än Sverige, t ex Norge som anses ha bra landsbygdspolitik i övrigt.

Utredningens förslag i korthet

  • En avståndsbaserad och färdmedelsneutral skattereduktion för längre resor mellan bostad och arbetsplats införs. Det innebär att skattelättnaden blir oberoende av den skattskyldiges inkomst och marginalskatt.
  • Skattereduktion ges för den del av avståndet mellan bostad och arbetsplats enkel väg som överstiger 30 km, upp till 80 km.
  • Skattereduktionen beräknas utifrån antalet resdagar under beskattningsåret med resor som överstiger den nedre avståndsgränsen för skattereduktion, dock högst 210 dagar. Vid 59 eller färre resdagar medges ingen skattereduktion.
  • Skattereduktionen är 60 öre/km oavsett färdmedel
  • Vid bristfällig kollektivtrafik medges ytterligare skattereduktion med ett fast belopp om 20 kr/resdag vid avstånd från 30 km och uppåt och ett rörligt belopp på 0,6 kr/km för avstånd mellan 80 och 150 km. Bristfällig kollektivtrafik definieras som att man vinner 2,5 timmar per dag på att ta bilen jämfört med kollektivtrafiken.
  • För skattskyldiga som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning tvingas använda egen bil eller förmånsbil i stället för allmänna kommunikationsmedel ges skattereduktion för den del av avståndet enkel väg som överstiger 10 km och upp till och med 150 km.
  • Skattereduktion ska ges med 30 procent av skäliga utgifter för väg-, bro- eller färjeavgifter i samband med arbetsresor för den del av de sammanlagda utgifterna som överstiger 8 000 kr under beskattningsåret under förutsättning att kravet på bristfällig kollektivtrafik är uppfyllt.
  • Avdraget för trängselskatt avskaffas.
  • Administration och kontroll utvecklas genom att arbetsgivaren ska lämna uppgift om arbetsplatsens adress i arbetsgivardeklarationen.
  • De föreslagna författningsändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2021.

 

2030-sekretariatets preliminära ståndpunkter – hur bidrar det nya förslaget till skattereduktion till transportsektorns klimatmål?

 

Skattereduktion för resande bör i grunden fasas ut till 2030; det är inte statens och skattekollektivets uppgift att delfinansiera eller subventionera enskildas resor till och från jobbet och det bör vara den enskildes val och ansvar hur man bor i förhållande till sin arbetsplats. Detta skulle frigöra flera miljarder kronor per år, som bör användas till mobilitetsåtgärder som minskar transportsektorns klimatpåverkan och därmed bidrar till måluppfyllelse. Tills detta sker – alternativt om politiken inte ens på sikt vill fasa ut reseavdraget – bör reduktionen utformas för att träffsäkert bidra till minskad klimatpåverkan från transporterna, vilket i nuläget i praktiken innebär att öka andelen kollektivt resande och samåkning, samt – där så är möjligt – distansarbete.

Utifrån detta är förslaget ett steg i rätt riktning, som ska ses som ett paket där Bonus-Malus utvecklas för nya fordon och konvertering av befintliga, reduktionsplikt, flexibla parkeringsnormer, utbyggnad och ökad tillgång på förnybara bränslen och el är andra viktiga pusselbitar.

Den nya modellen gynnar kollektivtrafikresenärer jämfört med dagens system, eftersom reduktionen blir lika för alla transportslag och enbart baserat på avstånd, därtill med högre krav på tidsvinst för att få ersättning för bilresa än

tidigare. Den gynnar också samåkning, eftersom alla personer i fordonet får samma skattelättnad per person. Skattelättnad ges dock inte för distansarbete som sker från bostaden och därmed spar resor, trots att detta förstås kan vara det minst belastande för klimat, lokal luftkvalitet, trängsel och buller.

Den nedre gränsen på 30 km för att få ersättning gör att många som idag har kortare till jobbet och bor i lägen med bristfällig kollektivtrafik, blir av med sin skattelättnad för arbetsresor. Vi ser detta som ett logiskt steg på vägen mot att minska statens och skattekollektivets engagemang i hur människor bor i förhållande till arbetsplatsen. Dessutom kan man fråga sig om ett avstånd på mindre än 30 km till jobbet är att betrakta som utvidgning av arbetsmarknaden och därmed något som ska rymmas i ett reseavdrag givet dess syfte.

 

Det är ibland direkt ogynnsamt för orter att vara pendlingsberoende, då skatter genereras på ett ställe och försvinner till ett annat, och orter där invånarna pendlar ut ifrån kan utarmas på arbetsplatser och vice versa. Detta förhållande täcks inte särskilt väl in av det nya förslaget, som starkt betonar de positiva sidorna av regionförstoring och utvidgad arbetsmarknad.

Förslaget beräknas minska biltrafiken med 11 procent medan kollektivtrafikresandet ökar med 12 procent fram till 2030. Minskningen av koldioxidutsläpp, totalt runt 1 miljon ton fram till 2030, är inte obetydlig, även om det behövs betydligt mer för att nå klimatmålen. Kostnaderna för staten minskas med upp till 1 mdr/år, huvudsakligen genom att färre personer får ersättning, att det är en reduktion istället för ett avdrag och att fel och fusk beräknas bli lägre med det nya förslaget. WSP har i en studie från 2012 dragit slutsatsen att ett förändrat reseavdrag, speciellt ihop med borttagande av förmånsbeskattning för kollektivtrafikkort, skulle ha långt större effekt på koldioxidutsläppen än alla infrastrukturpaket.

 

Reduktion, i likhet med t ex RUT/ROT, blir samma summa för alla oavsett inkomst, vilket är utjämnande jämfört med dagens skatteavdrag som gynnar höginkomsttagare med hög marginalskatt. 2030-sekretariatet har ingen åsikt om vad som är rätt eller fel här, men noterar att många den senaste tiden lyft fram rättviseaspekten som en viktig del av klimatomställningens utformning, och ser därför positivt på denna del.

Villkoret för biltillägg för boende med bristfällig kollektivtrafik på den del som är längre än 30 km till jobbet är en tidsvinst på minst 2.5 h per dag. Vi är försiktigt positiva till detta förutsatt att det blir lättare att kontrollera genom förifyllda uppgifter om arbetsort. Man bör dock överväga att använda dessa pengar, ca 600 mkr, direkt till investeringar för minskat bilberoende.

Vi rekommenderar att de totalt sparade pengarna med det nya förslaget, upp till 1 mdr/år, används till investeringar i områden som idag är bilberoende.

Vi rekommenderar slutligen att skattelättnaden fasas ut till 2030, eftersom det är ett tvetydligt styrmedel med inbyggda målkonflikter. Pengarna kan då användas direkt till billigare förnybara bränslen, utbyggd produktion och tillgång samt konvertering av fordon och utbyggd samåkning och andra mobilitetsåtgärder som minskar bilberoendet. Sammantaget skulle det innebära en bättre hushållning med bränslen och ett viktigt steg mot att nå klimatmålen 2030.

ANNA LINDÉN
2030-sekretariatet